BUNGY JUMP
Kan inte fatta att jag gjorde, helt jävla otroligt! Jag har under en stor del av mitt liv alltid tänkt på bungy jump som något jag önskade att jag vågade göra, jag har alltid vetat att jag aldrig skulle, för jag är på tok för höjdrädd.
Men, jag vet inte vad som flög i mig, helt plötsligt bestämde jag mig för att göra det! Och jag tvingade med Erika också.
Har inte velat säga något till er där hemma om det, utifall att det inte skulle bli av, så, surprise!!
Det var utan tvekan det läskigaste jag varit med om! Jag trodde på allvar att min tid var kommen, var säker på att jag skulle dö. Det gjorde jag ju så klart inte, det var nog t.o.m lite kul faktiskt. Jag är så glad att vi gjorde det.
Jag och Erika gjorde tandemhopp, dvs att vi hoppade tillsammans, vilket jag är glad för, annars hade nog ingen av oss kommit oss för att hoppa.
Sekunderna innan hoppet, när vi står ute på plattformen med tårna utanför golvet, säger Erika: "nej, nej, jag vill inte, sluta". Och jag känner bara att, faaaan heller, har vi kommit så här långt så ska vi inte backa, så jag i princip puttar ut henne i luften! (Hon hade ju inte så mycket val ändå eftersom vi var fastspända i varandra) och jäklar vad vi skrek! Jag vågade inte ens släppa taget om henne för att släppa på fotspärren, den som vänder oss åt rätt håll igen.
Helt galet.
Jag är glad att jag gjorde det!
Bilder köpte jag förstås, online, men så kunde inte padden spara ner dom, så ni får vänta en vecka innan ni får se dom!
