Ett nytt försök
Jag satt nyss och läste igenom gamla inlägg här på bloggen och blev plötsligt jäkligt sugen på att börja skriva igen. Den här gången är det nog mest för mig själv, för mitt liv är nog inte tillräckligt intressant för att andra ska vilja läsa om det.
Men, jag tänkte börja med att prata lite om vad som hänt sen sist jag skrev här.
Bland annat har jag jobbat som timvikarie på förskolorna här i Norberg, det har varit helt okej. Barn är gulliga, men jag känner nu att jag fått nog av blöjbyten och att göra fart på gungor. Så, förra veckan gjorde jag min sista dag som vikarie, nu har jag börjat på sommarjobbet, Seco. Det är kanske inte heller något drömjobb, men än så länge har det funkat hur bra som helst. Det är väl mest helgerna som skrämmer mig, 12h x3, usch. Ikväll ska jag iväg på min första natt.
Men, jag tänkte börja med att prata lite om vad som hänt sen sist jag skrev här.
Bland annat har jag jobbat som timvikarie på förskolorna här i Norberg, det har varit helt okej. Barn är gulliga, men jag känner nu att jag fått nog av blöjbyten och att göra fart på gungor. Så, förra veckan gjorde jag min sista dag som vikarie, nu har jag börjat på sommarjobbet, Seco. Det är kanske inte heller något drömjobb, men än så länge har det funkat hur bra som helst. Det är väl mest helgerna som skrämmer mig, 12h x3, usch. Ikväll ska jag iväg på min första natt.
Och sen då? Jag har umgåtts med vänner och familj, framförallt Mattias. Vi har bestämt oss för att flytta ihop, så vi letar för fullt efter lägenheter i Fagersta, helst Svedjevägen eller Floravägen.
Nu kanske ni tycker att det är jättedumt, att jag aldrig kommer komma härifrån om jag skaffar lägenhet, men ni har fel. Vad spelar det för roll att jag flyttar härifrån om det jag verkligen vill, det mitt hjärta vill (poetiskt!!) är att vara kvar här med mina fina vänner och min älskade älskade familj. Jag vill stanna här och jobba på de relationer jag har i mitt liv. Flyttar jag så kommer jag bara glida ifrån alla ännu mer, och det VILL inte jag. Varför ska jag börja plugga när jag känner mig jätteosäker på om den utbildningen är rätt för mig? Det om nåt är väl dumt. Så, ja. Jag stannar ett år till. Det är det bästa för mig och det finns inget jag vill hellre än att bo med min pojkvän, det är dags nu känner jag. 4 år tillsammans, jag är redo att bli sambo.
Det är aldrig för sent för att flytta härifrån, så vad gör det om jag väntar ett år?
Jag saknar Nya Zeeland jättemycket. Inte min värdpappa, men Sarah och barnen, och landet så klart, och vännerna man hade där. Jag försöker hålla kontakten med familjen, vi Skypar ibland, men det blir ju inte jätteofta. Sarah skrev detta i ett mail idag: "The room you were in is still called "Beatrice's room", and Natalya still sometimes thinks she sees you randomly - it's actually a little bit heart-wrenching! We still sing "Leila Sneigel" all the time, and I miss our chats while we don't watch TV!"
Jag lärde dem Lilla Snigel innan jag åkte, och de sjunger den än! Och kvällarna i soffan med Sarah när TV:n stod på men ingen tittade för att vi var för upptagna med att prata.
Fan, att Nya Zeeland ska vara så jäkla långt bort.
Still going strong med LCHF också, och det är inte omöjligt att jag kommer skriva mycket om det här i bloggen i fortsättningen. Än så länge ligger jag på -8kg, vilket jag är jävligt stolt över. Mamma är också jätteduktig. Och trots alla negativa kommentarer och motarbetare man stöter på hela tiden, så har jag aldrig mått bättre. Min allergi är inte alls lika besvärlig och min torra hud har blivit sååå mycket bättre. Jag är babylen.
Jag kör periodisk fasta också, vilket innebär att jag bara äter mellan 12.00 och 20.00, ibland förskjuter jag tiden åt ena eller andra hållet, beroende på omständigheter. Dock tror jag att det blir svårt med PF nu när jag jobbar natt, så jag får väl tänja lite på gränserna nu och köra hårdare när jag är ledig.
Stevia är en gåva från himlen om man är sötsugen, men det är viktigt att det inte blir för mycket av det goda, så försöker hålla igen på det i veckorna. Hemmagjord LCHF-glass på grädde, ägg och steviaströ + valfri smaksättning är ju en riktig fröjd på helgerna.
I sommar ska jag och Mattias åka på kryssning till Tallinn, för att fira vår 4-årsdag den 2 juli. Vi planerar även en resa till Paris + Schweiz, men vi har inte bokat det än.
Midsommar har jag ännu inga planer för, jag skulle faktiskt kunna tänka mig en lugn dag och kväll med familjen bara, göra lite midsommarkransar med syskonen, äta sill (blä) och dricka snaps. Jag orkar nog inte med någon stor fest. Men, vi får se, det blir ju sällan som man tänkt sig.
Nu ska jag njuta lite mer av solen, innan jag går in och vilar lite. Vet inte hur jag ska klara av att vara vaken hela natten.
Puss och kram!
Nu kanske ni tycker att det är jättedumt, att jag aldrig kommer komma härifrån om jag skaffar lägenhet, men ni har fel. Vad spelar det för roll att jag flyttar härifrån om det jag verkligen vill, det mitt hjärta vill (poetiskt!!) är att vara kvar här med mina fina vänner och min älskade älskade familj. Jag vill stanna här och jobba på de relationer jag har i mitt liv. Flyttar jag så kommer jag bara glida ifrån alla ännu mer, och det VILL inte jag. Varför ska jag börja plugga när jag känner mig jätteosäker på om den utbildningen är rätt för mig? Det om nåt är väl dumt. Så, ja. Jag stannar ett år till. Det är det bästa för mig och det finns inget jag vill hellre än att bo med min pojkvän, det är dags nu känner jag. 4 år tillsammans, jag är redo att bli sambo.
Det är aldrig för sent för att flytta härifrån, så vad gör det om jag väntar ett år?
Jag saknar Nya Zeeland jättemycket. Inte min värdpappa, men Sarah och barnen, och landet så klart, och vännerna man hade där. Jag försöker hålla kontakten med familjen, vi Skypar ibland, men det blir ju inte jätteofta. Sarah skrev detta i ett mail idag: "The room you were in is still called "Beatrice's room", and Natalya still sometimes thinks she sees you randomly - it's actually a little bit heart-wrenching! We still sing "Leila Sneigel" all the time, and I miss our chats while we don't watch TV!"
Jag lärde dem Lilla Snigel innan jag åkte, och de sjunger den än! Och kvällarna i soffan med Sarah när TV:n stod på men ingen tittade för att vi var för upptagna med att prata.
Fan, att Nya Zeeland ska vara så jäkla långt bort.
Still going strong med LCHF också, och det är inte omöjligt att jag kommer skriva mycket om det här i bloggen i fortsättningen. Än så länge ligger jag på -8kg, vilket jag är jävligt stolt över. Mamma är också jätteduktig. Och trots alla negativa kommentarer och motarbetare man stöter på hela tiden, så har jag aldrig mått bättre. Min allergi är inte alls lika besvärlig och min torra hud har blivit sååå mycket bättre. Jag är babylen.
Jag kör periodisk fasta också, vilket innebär att jag bara äter mellan 12.00 och 20.00, ibland förskjuter jag tiden åt ena eller andra hållet, beroende på omständigheter. Dock tror jag att det blir svårt med PF nu när jag jobbar natt, så jag får väl tänja lite på gränserna nu och köra hårdare när jag är ledig.
Stevia är en gåva från himlen om man är sötsugen, men det är viktigt att det inte blir för mycket av det goda, så försöker hålla igen på det i veckorna. Hemmagjord LCHF-glass på grädde, ägg och steviaströ + valfri smaksättning är ju en riktig fröjd på helgerna.
I sommar ska jag och Mattias åka på kryssning till Tallinn, för att fira vår 4-årsdag den 2 juli. Vi planerar även en resa till Paris + Schweiz, men vi har inte bokat det än.
Midsommar har jag ännu inga planer för, jag skulle faktiskt kunna tänka mig en lugn dag och kväll med familjen bara, göra lite midsommarkransar med syskonen, äta sill (blä) och dricka snaps. Jag orkar nog inte med någon stor fest. Men, vi får se, det blir ju sällan som man tänkt sig.
Nu ska jag njuta lite mer av solen, innan jag går in och vilar lite. Vet inte hur jag ska klara av att vara vaken hela natten.
Puss och kram!