Last day of work
Idag jobbar jag min sista arbetsdag på över 2 veckor. Jag vaknade, på riktigt, upp med ett leende på läpparna. Det känns så bra!
Hela den här veckan har förövrigt varit jättebra. Den har gått fort och jag har inte längtat efter att få gå och lägga mig igen som alltid annars. Mitt humör har varit på topp. Och jag vet inte om det beror på det faktum att jag vet att det snart är semester eller om det är för att jag nått halvtid här. Som min vän Lisa så fint beskrev det "De första tre månaderna var delvis som en uppförsbacke men nu vet jag att det jobbiga är över och att en nerförsbacke på tre månader väntar".
Hon har så rätt i det hon säger. Och det är inte så att jag hittills varit olycklig och haft hemlängtan hela tiden, det är bara det att när man vet att man är så långt bort hemifrån och att man inte kommer träffa sin familj på 6,5,4 månader, då blir det jobbigt. Nu har jag ändå tagit mig upp för den där tre månaders långa upförsbacken och nu är det en lång och härlig tre månaders nedförsbacke som man bara kan glida ner för. Jag älskar Nya Zeeland, jag trivs jättebra här, men bara vetskapen om att det är mindre dagar kvar tills jag kommer hem än det är antal dagar jag varit här, det underlättar så himla mycket.
Jag ska verkligen se till att njuta och se så mycket som möjligt av Nya Zeeland den här sista tiden. Jag vill inte se tillbaka på den här tiden och ångra något. Det här är ju min dröm!
