Sista jobbdagen
Det är helt galet vad dagarna rullar på fort! Idag jobbar jag sista dagen som au pair. Hela den här veckan har gått superbra, barnen har varit helt underbara och gjort precis dom som blivit tillsagda.
Jag trodde det skulle gå lika bra idag med, men tji fick jag! Natalya har trotsat mig enda sen jag gick upp imorse, totalvägrat allt jag bett henne göra. Vet inte alls vad det är för fel, så här "olydig" är hon aldrig. Antingen känner hon på sig att något inte är som det ska, eller så vaknade hon imorse och kände att det var dags att göra revolt, ingen aning, men det har i alla fall fått mig att inse hur GLAD jag är över att detta är sista dagen som au pair. Det spelar ingen roll hur mycket jag tycker om barnen, för det gör jag verkligen, I love them! Men jag vill inte vara au pair mer.
Hunter började typ gråta i bilen imorse och sa att han ville att jag skulle stanna föralltid. Då fick jag ont i hjärtat. Tror inte Natalya förstår att jag åker, även om vi förklarat det för henne så tror jag inte hon förstår att det är på riktigt, att vi inte kommer ses igen. Vilket suger, för jag kommer storböla på flygplatsen när jag säger hejdå. Och när min värdmamma sa att hon kommer sakna mig jättemycket blev det ännu värre, hon har varit en jättebra värdmamma och vi har kunnat prata om allt, speciellt nu de sista månaderna, vi har kommit jättenära varandra och jag är så otroligt tacksam över att haft henne att prata med när jag känt mig nere. Vi kommer nog gråta lika mycket på söndag. Det kommer bli riktigt jobbigt.
Annars då? I veckan har vi varit till playgroup, storhandlat, varit till djuraffären, lekt en massa, ätit middag på McDonalds och varit till olika lekparker. En himla bra vecka!
Igår kväll åkte jag och Lisa ut till Mission Bay där Hedvig hade sin hejdå-middag, det var trevligt, men även sorgligt. Det är ju jättetrist att behöva säga hej då till kompisar som man inte vet om man någonsin kommer träffa igen, till skillnad från er där hemma så visste jag ju att jag skulle se er igen om 6 månader, men här, mitt liv här kommer jag ju aldrig få tillbaka. När man säger hej då här finns det ju en risk att det är hej då föralltid. Nej, fy, nu börjar jag nästan böla så det är bäst att jag avslutar.
